Är det inte så himla fint att ha vänner som svarar "lätt" på frågan "kan du komma hit because jag vill inte sova" fast båda vet att det är omöjligt för stunden? Är det inte rätt fantastiskt att ha vänner som man kan prata om allvarliga saker med, lika gärna som man kan skratta tillsammans? Är det inte så jävla skönt att äntligen förstå vilka som är ens riktiga vänner, som inte dumpar all sin skit på en? Är det inte rätt irriterande på ett roligt och kärleksfullt sätt att ha vänner som kan säga så taskiga/irriterande saker men sen be om ursäkt? Vänner att planera framtiden tillsammans med, vem det är jag kommer ringa mitt i natten när jag inte kan sova, vem jag kommer vara närmast när gymnasiet är över, vem jag kanske kommer dela en lägenhet med, vem som vara mig närmast när livet är orättvist och jobbigt. Det här inlägget går ut till alla er som finns nu, och de som jag hoppas med hela mitt hjärta, kommer att fortsätta finnas. Min bästa tid är nu, när jag är bland er.