Here I am i alla fall. Internetet är tillbaka och jag är hemma igen från Sundsvall. Vilket jag faktiskt har fällt några tårar för. Dessa dagar gick alldeles för snabbt, för tiden går ju fort när man har roligt och om har jag haft roligt (träningsvärk i käkarna)! Jag började längta tillbaka redan igår när jag packade ihop min väska för hemfärd, och det gjorde rent ut sagt ont i hjärtat när jag kl halv nio imorse behövde vinka hejdå till Martin. Som jag äntligen har träffat, efter 8 månaders kontakt.